Intervju - Philip Juhlin

🎄 Årets julklapp till fansen

En resa genom kontinenter, lag och hjärta

Philip Juhlin är tillbaka där allt började. Svensk medborgare sedan innan och etablerad i Sverige sedan 2012, med erfarenheter från Carlstad Crusaders, Polen, Kristianstad och Tyresö. Nu gör han comeback i Predators – en gåva till fansen och laget.

Början – innan allt tog fart

Om du backar bandet helt – vem var Philip Juhlin innan amerikansk fotboll blev en livsstil?

– Innan jag började spela var jag en nörd som bara spelade TV-spel. Nu är jag en amerikansk fotbollsspelare som fortfarande spelar TV-spel och kastar lite boll ibland… hehe.

Vad var det som gjorde att sporten tog tag i dig – och aldrig släppte?

– Under skolan hade vi frilektion och jag kastade min första boll någonsin, tror jag var typ 11. Året efter började jag spela och det tog aldrig slut. Målet var länge att ta mig till NFL, men efter college trodde jag att karriären var över. Då hörde en gammal vän av sig om amerikansk fotboll i Europa, jag skapade ett konto på Europlayers – och resten är historia.

Resan till Sverige & Predators

Du kom till Sverige 2012 – varför stannade du?

– Jag valde Kristianstad för laget. Jag träffade några spelare på mitt första besök och vi klickade direkt. Första lagmötet bekräftade att jag valt rätt. Dessutom hade jag familj i Malmö och på Öland, och Kristianstad ligger centralt mellan de två.

Du tog Predators upp till Superserien – vad minns du starkast?

– Lagkänslan var fantastisk redan 2012 när vi vann Div 1, och den blev bara bättre året efter. Vi hade 30–40 personer på varje träning, och på planen syntes det att alla köpt in till vårt mål.

Vad betydde Predators för dig då?

– Predators tog in mig som familj och tog hand om mig från första början. Alla bjöd in mig under högtider, vilket gav en trygg känsla. Jag hade några kompisar som vägrade prata engelska med mig, vilket var jobbigt först, men nu är jag tacksam eftersom det hjälpte mig lära språket. Jag hoppas jag bidrog med bra vibes och bra boll.

USA – High School & College

Hur var åren i high school?

– Eftersom jag växte upp i Sverige var det inte någon jättestor kulturkrock, men jag svängde höger på rätt håll ibland… hehe. Football är mycket större i USA, och ett minne som lever kvar är när vi hade 10 000 pers på Cross Town Rival – helt mäktigt.

College – hur förändrade det dig?

– College är tufft. I high school var jag “The Guy”, i college är det “The Guys” överallt. Att kombinera fotboll och skola på hög nivå var extremt tufft, och jag bestämde mig för att flytta till Sverige istället.

Bästa minnet från college?

– Mitt värsta minne är att vara Scout Team QB. HELVETE VA JAG ÅKTE PÅ STRYK!

Europa runt – Karlstad & Polen

Carlstad Crusaders – hur var det?

– Lite annorlunda kultur, alla pratade om Löfbergs Lila och jakt, men fortfarande football. Vi hade fler gemensamma aktiviteter utanför planen, typ gym och jobb.

Vad lärde du dig?

– Vad som krävs för att vinna SM-guld.

Polen – hur var upplevelsen?

– Allt var billigt och jag kunde flyga hem superbilligt… inget mer att säga om det haha.

Flag Football & SM-guld

Flagglag i Kristianstad – varför?

– Som QB vill man springa lite, kasta mycket och slippa tacklas. Dessutom ett bra sätt att hänga med grabbarna på vardagar.

Vad betyder SM-guldet?

– Att vinna SM-guld första året laget existerade, i en sport där ingen spelat innan, är sjukt. Jag är stolt över alla som var med och resultatet vi nådde.

Pausen & reflektionen

Har du någonsin varit nära att släppa fotbollen helt?

– Efter college trodde jag karriären var över, men sporten i Europa räddade mig. Jag tror aldrig att man kan sluta helt.

Vad har sporten lärt dig?

– Jag har blivit lite av en vinnarskalle. Sporten har också lärt mig hantera tuffa situationer – vilket frugan uppskattar mindre i biljard eller TV-spel haha.

Comebacken – tillbaka där allt började

Varför comeback nu?

– Min sista säsong spelade jag WR, vilket inte känns rätt. Om detta blir min sista säsong vill jag avsluta som QB. Hemma känns bäst.

Första känslan när du tog på Predators-tröjan igen?

– Feels good to be back.

Hur är du som spelare idag?

– Lite klokare, lite visare… typ som Gandalf, men fortfarande lika pricksäker som Legolas.

“ – Som coach och medspelare har jag både förlorat och vunnit med Philip. Han är en naturlig ledare. Jag har tjatat på honom att komma tillbaka och spela eller coacha, för han vet precis vad han gör – ända ut i fingerspetsarna. Vi hade ett camp där Philip kom in, och plötsligt lade sig ett lugn över hela gruppen. Han är verkligen en ledare av klass, som tar saker steg för steg och alltid gör det bästa av situationen.”

- Coach Glasnovic

Djupare än fotboll

Vem är Philip utanför planen?

– Min familj har stöttat mig genom allt, och jag är evigt tacksam för dem.

Om du fick beskriva din resa med ett ord?

– Kringelikrokig… ups and downs, lefts and rights, USA och Sverige… men rak har den aldrig varit.

Fansen & framtiden

Vad vill du ge tillbaka till fansen?

– Förhoppningsvis vinster och något att heja på!

Vad hoppas du unga spelare ser?

– Inspiration och motivation.

Hur vill du bli ihågkommen?

– Som en av de bästa QBs och en bra ledare.

⚡ Snabba men djupa avslut

● Stoltaste ögonblicket? VM Silver

● Tuffaste stunden? När mitt största fan gick bort

● Bästa minnet från USA? När jag övernattade på Walmart för att köpa Halo 2 först

● Bästa minnet från Sverige? När jag gifte mig

● Predators med ett ord? Andra familjen